Nöje > intervjuer

Intervju med Albin Johnsén

Det har gått nästan tre år sedan senaste mötet med Albin Johnsén. Albin var då på omslaget i Piraja och 2014 var det året som han blev ”Din Soldat” med svenska folket. Nu är det 2017, och vi får en pratstund med Albin.

Av Text:Tina Gardsten Foto: Natalie Yonan, 1 Dec, 2017
Albin och Julia

Det har gått nästan tre år sedan senaste mötet med Albin Johnsén. Albin var då på omslaget i Piraja och 2014 var det året som han blev ”Din Soldat” med svenska folket. Nu är det 2017, och vi får en pratstund med Albin som sitter i bilden på väg hem från studion nyligen hemkommen från semester i Italien med familjen. Det är väldigt många som kan känna igen sig i orden Albin Johnse´n använder när han beskriver sin nya singel ”Om Du Bara Visste” som gästas av Julia Adams.

_Vi går tillbaka till, ”Din Soldat”- den släppte du helt på egen hand. Hur gick det till?
_
-Det är inte så svårt med tanke på de möjligheter som finns nu. Det är verkligen något som jag rekommenderar för den som vill komma ut med sin musik. Pröva att göra det själv. Det är definitivt inte svårt, helt basic och otroligt lärorikt. Kör via Spotify, du kan släppa en singel för typ 100 kr. Idag är allt så transparant och det är lätt att följa det man gör och se exakt hur mycket lyssningar du får. På det viset kommer man också igång. Du slipper lägga massa energi på att jaga ett skivbolag och försöka få dem att signa dig. Jobbet de gör på ett skivbolag, de finansierar dig, det andra kan man göra själv som PR och sociala medier, i alla fall en början.

 Hur lång tid tog det för dig?
- Oj, första veckan då såg jag att det ökade snabbt och började inse att lyssningarna inte bara kom från kompisar och familjen. Det blev fort 30 – 50 000 lyssningar redan då och efter ungefär tre veckor var det upp till 300 000 – då hörde Universal av sig. Jag blev signad och ja, sen rullade allt på.  

Du gick vilse efter tiden med ”Din Soldat har du sagt, hur då?
- Mmm, mer att jag gick vilse i varför jag skrev musik, berättar Albin och låter tankfull. Mitt syfte med musiken var inte att skriva för att göra hits, men det blev ett jagande som hämmade hela min kreativitet. Jag vill ju vara fri och inte tänka på vad som passa, vara hippt eller förutbestämt. Då blir det inte liksom jag längre. Men det är svårt att kombinera med vad man måste leva upp till för det blir ju en industri av det.

 Hur såg din vardag och ditt liv ut innan du slog igenom?
- Jag hade ju fått barn redan då, jobbade på restaurang, studerade och var mycket o studion. Fick det att gå runt, och finansierade min hyra och mat.

Men nu är du aktuell med singel och ska snart släppa ett nytt album. Senaste singeln ” Om du bara visste” som handlar om en kärlek som inte blev av. Är det din egna historia?
- Ja, det är det absolut och jag är väldigt stolt över den. Det är en stark kärlekshistoria och egentligen inte så typisk mig. Texten berättar om själva känslan när man är vän med någon, och när vänskapen övergår till kärlek. Och där ingen vågar uttrycka det. Jag älskar att skriva med storytelling, men till just denna låt ville jag skapa bilder i texten, för att få det att kännas så filmiskt som möjligt för lyssnaren.

Och vad hände med den där kärleken?
- ingenting, precis just ingenting. För ingen av oss vågade tala om vad vi kände. Rädslan för ett nej var större än att våga vara sann, förklarar Albin.
- Det är många som känner igen sig i texten, vad ska man göra i en sådan situation, blotta sig?  

_Albin säger tydligt och med kraft i orden;
_
- Känslan av att inte våga berätta det man vill och känner, är såå mycket värre än att bara kasta sig ut och segra över rädslan. Jag lovar du vill inte bära med dig känslan, ”fan, jag borde sagt något”. För ett nej kan inte bli värre. Man växer av att utmanas dessutom och att våga stå för det man känner. Sen kan man gå vidare utifrån det. Tufft, ja men bättre än att inte veta och känna ångest. Det är ungefär som att vara rädd för ett telefonsamtal man inte vill ringa. Jag hade en sådan situation nyss. Gick och gruvade mig, sen tänkte jag, äh det är ett telefonsamtal, vad är grejen? Jag är 28 år, har två barn och helt idiotiskt att gå och bygga upp en rädsla för en sådan sak. Så fokusera inte på rädslan, vad det än gäller.  

Du föreläser i skolor?
- Ja, det började med Fryshuset engagerade mig 2016, och sedan har jag fortsatt på egen hand. Jag tycker om det, det är alltid inspirerande samtal. Jag berättar min lifestory, de motgångar och nederlag jag varit med om, men jag vill också visa och inspirera de som har det tufft att aldrig tappa tron på vad de vil eller sig själva. Jag känner att jag vill och måste göra det här – för att det finns så många ungdomar som känner att det är motigt. Det blir flera föreläsningar och det närmsta kommer vara i Alingsås.

 Albin avslutar vår intervju med, att han vill utvecklas som textförfattare, fortsätta skriva musik, din egna och åt andra.
- Men det viktigaste egentligen är att hjälpa andra, då mår jag som bäst. Och det vill jag också kunna förmedla genom mina texter. När de når ut och jag får svar och folk hör av sig för att mina text betyder något eller hjälper dem i en speciell situation – då är det stort.

”Jag var rädd för att förstöra vår vänskap om jag berättade vad jag kände för dig, eller så var jag bara rädd för att bli krossad. Det jag aldrig berättade för dig gjorde att vi till slut gled ifrån varandra. När jag såg dig i somras så visste jag att det var dags att berätta allt, men på mitt sätt. Om du bara visste.”
- Albin

 ”jag låtsa för mig själv att jag inte känner något djupare för honom, men ändå analyserar jag hans sms till långt in på natten, och jag blir rastlös och orolig när vi inte hörts på en hel dag. Jag skriver dikter om oss som han aldrig ska få läsa. Han säger att han gillar mig, att jag är en sån fin person…  men han går aldrig över gränsen. Han säger ofta att ingen förstår honom som jag gör, men ändå förstår jag ingenting.  Jag tänker bara på att han borde kyssa mig, men det händer inte, inte ikväll heller.”
- Julia

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Starta en diskussion på Facebook eller kommentera!